Dina ögon är elden
Din famn är himmelen
Jag kan inte få havet
Jag kan inte få elden
eller himmelen
Men jag kan känna på havet
kolla på elden och
vara i himmelen
När jag var liten skrev jag den där dikten till en kille som jag var upp till öronen förälskad i.
Varför är jag inte mer sådan nu?
Varför skriver inte jag söta dikter nu som jag senare i livet kan "aaaaw"-a åt?!
(Nej, jag gav inte dikten till han. Jag var väl ingen jävla creepy tönt heller.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar