20 december

Jag har tyckt att personer som gråter på fyllan är så jävla patetiska. Blivit arg på dom och istället för att trösta dom bara suttit och blängt. Gråtande, fulla folk som jag inte känner har jag också suttit och blängt på istället för att känna något medlidande överhuvettaget.

Det har jag alltså gjort samtidigt som jag själv har haft en sådan period, där jag alltid grät så fort jag fick något i mig. Jag grät för människor jag tyckt så jävla mycket om, för människor som inte längre fanns i mitt liv. Är det så jävla löjligt att gråta för människor? Att man har druckit på det, vad spelar det för roll det gör ju ont.

Idag såg jag en som grät på bussen och jag blev så jävla nostalgisk på något sätt och ville bara gå fram och krama den. Ibland gör saker så jävla ont. Sedan finns det ju folk som gråter för saker som annat folk bara skrattar åt men

'Se mitt stora problem är att mina problem är så pass små att dom knappt räknas som problem men dom gör lika ont för det.'