GAY BEAUTY

Chris Crocker är ju gorgeous!

torsdag

Om ca 10 minuter kommer min pappa landa utanför. Jag ska jobba. Jag ska olja hans veranda. Jag känner glädjeruset sprida sig från tårna och långsamt uppåt. Nej, jag borde sluta vara så jävla negativ hela tiden, det är bra för mig med lite jobb. (Lite mer jobb, jag har ju jobbat hela sommaren men detta är super.) Men cash uppskattas och så jobbigt är det väl inte att olja en hel veranda? Okej, jag ska se det posetiva - Min pappa är inte direkt göra-mat pappan så vi äter jämt ute. Thai-mat. Thai-mat.

Sen ska jag bege mig till Anna där vi ska kolla the butterfly effect 2 vilket jag inte förstår varför den inte går på bio? The butterfly effect 1 är ju lätt bio-klass. Men what'a, billigare för oss! Uppdatering kommer sen.

Nu är det bara några veckor kvar tills jag och Anna ska börja köra. Inget godis, inga chips, bara alkohol när det är big events, inga cancerpinnar INGENTING. Känns helt underbart. Ska verkligen sluta snacka crap nu. Jag kommer aldrig, aldrig klara det. Jag tror inte på mig själv för fem öre. Vafan, jag kallades för Chirre en gång i tiden. Guess why? Aja, bestraffningen om vi bryter denna pakt kommer bli hård. Några förslag?

MOVIE

Filmer som Big fish, The school of rock blev igår. Såg också klart Eternal sunshine of the spotless mind, stavade jag rätt? Helt värda filmer att se. Tänkte dra på The pick of destiny för andra gången denna vecka nu, men Agnes har tydligen tagit bort den. Helt underbart!


Såg också Tzatsiki, morsan och polisen. Behövde det nämnas?

MOVIETIME

Vädret är fuckat. Tankafett.se blir mitt liv idag!

Självbiografiska filmer, verklighetsbaserade filmer det är några av mina grejer helt enkelt. Har suttit och googlat Johnny Cash och June Carter i en halvtimme nu...
Mer filmer kommer.. faktiskt.

Girl vs Boys

Jag har tänkt på ibland vad som är bäst, tjej eller kill-kopisar? Klart, jag har mer tjejkompisar en kill, jag är med tjejerna mest. Men när jag är med mina kill-polare får jag bara känslan, fyfan va skönt. Skönt att inte höra massa gnäll, skönt att inte 90 % av samtalen handlar om killar och kärlek, skönt att det inte blir panik när något händer. Samtidigt som jag tycker det är skönt att vara utan det så är det också skönt att vara lite sådan ibland. Jag tror vi nog får köra på att jag är lite schitzo, när jag är med girlsen är jag den högljudda, panik Agnes. När jag är med boysen är jag soft Agnes.

Men ändå..

Who can resist?

Perfect match

Det var på tiden

In your face

Har nyss varit hos Hanna i hennes nya fina lägenhet. Helt okej var det, vi snackade bland annat hur bra vi var. Det är faktiskt en skitbra sak att snacka om. Det som är bra med vårt gangsta-gäng är att hur jobbig jag kan tycka någon av dom är, hur töntig jag kan tycka någon är osv osv osv så snackar jag ändå inte bakom ryggen om den. Sånt där håller vi för oss själva eller tar det själv med personen som är lite fucked up ibland. Det ända som händer är liksom:
- Fan va jobbig du är hora
- Du är hora
- Heheh
Eller:
- Men jävlar va töntig du är
- Men din mamma
- Hehehhe
Jag känner bara att FYFAN vad vi har mognat. Vi har nästan blivit kvinnor för fan. Jämfört med vissa andra som tycker att vårat gäng.. vi släpper bara in perfekta och.. vi är högljudda.. och vi tror att vi är något. Avundsjuka, avundsjuka is the word. Ni vet, form 2 av egoism. Ibland känns det helt underbart att va kvinna!

Lägg märke till att jag skriver "FYFAN vad vi har mognat direkt efter jag skrivit "din mammma" och "du är hora".
Moget Agnes, moget!

Waaaaaaaaaaaaza.
Måste säga hur mycket jag hatar parlino-reklamerna. Kan inte förstå hur dom ens får visas i tv. Hur fan kom dom på att dom skulle ha gula, plastiga fula tomtar som pratar som idiotiska robotar? Det är väl inte direkt det första man ser när man tänker på ett kontantkort, eller? Men väckt uppmärksamhet, det har dom ju lyckats med för till och med jag kommer ju ihåg reklamen och vad den står för. Men inte fan tänker jag köpa ett kontantkort med fula, gula, plastiga tomtar.

Hade lust att skriva lite om min helg.
I fredags var bjöd Rickard mig på nachos och pizza på amigo. Det var helt okej, även fast han förstörde stämningen och sa att det var fattigt där. Sen drog vi vidare och åt efterrätt på Harrys. Cheesecake med jordgubbar, taste like heaven. Sen bjöd han mig på bio också rövslickaren. Sex and the city blev det. Helt otroligt överskattad. Vet inte hur många gånger vi tittade trött på varandra med blickar som bara betydde en sak "hoppas du inte skrattar nu, för det där sög."

Igår hamnade jag först hos Emma med Rebecca, Erika och Hanna. Kvällen började med lite thaimat för min och Rebeccas del sen begav vi oss till stan. Där träffade vi Welzooone, Jonas och co. Vi drog till en Frida. Det sög där. Kvällens höjdpunkt var nog när jag och Jonas gled på det oljliga golvet. Kanske Axels rush in i skogen också eller min och Wellsons rullning ner för backen. Eller försök till rullning - hela min klänning åkte upp så jag flasha hela aset.


Idag söndag ska jag sitta här, tanka ner filmen. Nu ska jag sätta på Eternal sunshine of the spotless mind.

Rickard köpte två skor åt mig. Snygga.

Bill Lawrence som är mannen bakom den ökända serien "Scrubs" bekräftar nu att J.D (Zack Braff) lämnar "Scrubs".

"Avslutningen av säsongen kommer att handla om att J.D. lämnar sjukhuset. När man lämnar något handlar det om att hålla fast vid olika förhållanden" säger Bill Lawrence till Variety.com.

Serien fortsätter som vanligt, ett tag till, men i åttonde säsongen lämnar J.D sjukhuset. J.D kan tänka sig att göra några "inhopp" i serien men är upptagen med indiefilmen "Open Heart" där han både skådespelar, skriver och regisserar. Tidigare har Bill Lawrence yttrat sig om att detta skulle vara slutet för "Scrubs" men nu medger han att serien inte går att stoppa.


Och då ska serien handla om?
Förstör gärna allt, krossa gärna mitt hjärta, jävla jävla jävlar.

Ellens birthday idag alltså. Grattis bruden, ett steg närmare till klimakteriet! Nej usch, så ska man egentligen inte tänka. Men.. sant är det att man inte uppskattar sin födelsedag lika mycket nu som man gjorde förr. Jag vill inte bli äldre. 18 högst. Eller kanske 20. 20 är bra. Sen ska det ta stopp. Jag kan föreställa mig att jag skulle kunna stanna och chilla lite längre vid den åldern.

inre synbild, synbild, uppenbarelse, fantasier under sömnen, fantasi, luftslott, dagdröm, hallucination, syn, vision, framtidsplan, framtidsföreställning, utopi


Nu har jag fått svaret på dagens besvärliga, pain in the ass fucking fråga.
Vad är en dröm?

Men vad vore det utan en följdfråga?
Varför drömmer man?

Men bli en fighter då din jävla pussy!
Lev upp till ditt bullshit.

Jag har funderat mycket på det här med avundsjuka. Ingen har väl inte varit med om att ens ex, som man egentligen inte har alls några känslor kvar får den där snygga tjejen. Ens blåa iris blir svart. Varför ska han få den och inte jag? Är jag mycket sämre än henne? osv. En anledning jag kan förstå är när man är verkligen kär i en person som kanske gillar någon annan eller är med någon annan och så vidare. Eller anledning som jag har tex, min "pojkvän" som inte är min pojkvän just för tillfället har varit med många tjejer. Innan mig. Jag blir helt galen av avundsjuka bara jag tänker på det. Varför är det så att man blir det av saker som har hänt för länge sedan? Som egentligen inte ska kunnna påverka på något sätt överhuvettaget? Jag hatar avundsjuka. Jag tror det är en slags form av egoism. Ja, jag uppfan ordet precis nu! Det låter bra. Men det är ju precis vad det är, man vill att personen ska tycka man är snyggast, man är roligast och drar dom härligaste skämten. Det ska handla en själv hela tiden. Kolla inte på någon annan. Det finns bara jag i världen för dig, eller hur? Man vill gärna ha den tanken fast i huvudet. Fast vi ska vara realistiska, det finns hundratals snyggare tjejer som många killar hellre skulle vilja sätta på än mig. Jag är bara en av miljoner. Jag är inte speciell. Jag tycker vi borde avskaffa Form 2 av egoism..

Dialog mellan mina vänenr

Henrik: Äta bör man annars dör man!
Robin: Äta gör man ändå dör man.

Synonymer till patetisk är högstämd, gripande, rörande, känslosam, fylld av patos, lidelsefull, högtravande, melodramatisk, svulstig, löjeväckande, ynklig, ömklig, misslyckad.


Jag tror jag är fylld av patos.

Jag har verkligen insett uppskattningen av att ha många kompisar fast en enda bästis. En enda som vet allt som alltid är den första man ringer till a ni förstår poiängen. Jag hade under en lång lång tid en bästa kompis, Rebecca Eriksson. Vi var som handen i handsken. Om jag kom själv frågade alla vart hon var. Vi hörde ihop. Jag var aldrig rädd för att säga något till henne och hade den största tryggheten hos henne. Jag kände mig liksom aldrig ensam för jag visste att vad som än hände hade jag henne där. Det är klart att jag vet att jag har henne där fortfarande och hon har alltid mig där. Men man glider i sär så är det! Nu när vi glidit i sär har jag fått många bra kompisar, mer än bra kompisar. Men den enda problemet är när något händer, vem fan av dom ska jag ringa? Så fort det blir något ploppar frågan upp i huvudet. Oftast blir det så att man inte ringer någon alls utan det kommer senare. Men just den stunden man känner något bara falla i hjärtat så kan jag inte få stöd för jag har ingen jävla aning om vem jag ska ringa av alla? Så vänner, kan ni inte sluta vara så bra och bli lite mer ojämna så jag vet vem fan jag ska ringa?

Egentligen ska jag sluta vara så nojig. Mitt problem är att alla mina kompisar är så jävla bra? Stupid girls.

Man kommer alltid fråga sig vem som verkligen är den rätta.

Jag har hört att om man slänger gamla saker så kan man lättare börja om och leva ett nytt liv. Så nu har jag slängt min soffa och min hylla. Och om man säger såhär, nu när jag har slängt min soffa och jag har inte direkt den känslan att jag kommer kunna börja leva ett nytt liv bara för det. Sofan kunde tyvärr inte förbättra eller lösa något. Så det var bullshit! Men det skadade ju inte att testa..
Kanske skulle funkat om jag skulle slängt en snyggare soffa?

Fick en väska till datorn idag. Ska använda den varje, varje dag.

Måste verkligen, verkligen gå ut med mitt färska hat till puss-bilder. Det är nödvändigt. Visst puss-bilder är mysigt, jag har säkert varit med på massa puss-bilder. Jätte mysigt och jätte fint. Men.. om man har varit på fest går in på en bilddagbok och ser att 90 % av bilderna är puss-bilder. Då blir man så fruktansvärt, fucking trött. En puss-bild är söt, men 90 % av alla jävla bilder? Det känns bara så "ÅÅåååå hihi, vi blir sååååå pussiga när vi är fulla hiihihi". Alltså, det suger verkligen. Men som sagt, pussar är mysiga. Men man blir äcklad om man ser för mycket, fattar ni vavava? Det är inte okej. Det är töntigt, man visar inte att man är partypingla genom att ha massa bilder där alla pussas. Så tack tack tack. Tro mig, ska lägga ut så jävla många puss-bilder ihelgen så förstår ni hur jag känner mig. Att lägga ut en bild på en själv när man pussar typ 100 pers är inte gulligt det är mer "Tja, om en snart framtid kommer jag få herpes."

Okej.. jag skrev nyss ett inlägg om mitt hår. Mitt hår... Efter jag skrivit 200 rader kom jag på mig själv. Agnes.. du skriver om ditt hår. Då har man gått för långt, då har man ingen inspiration längre. Jag tänkte skriva faser jag har haft i mitt liv genom att utgå från mitt hår. MITT HÅR FÖRIHELVETE! Måste ta mig i kragen nu alltså och börja tänka på mer intressanta saker. På politik som egentligen ärligt talat inte intresserar mig. Har tyvärr inte kommit upp i den åldern där jag tror att jag kan påverka något. Alltså bli realistiska, det går inte. Dream on! Så vad ska jag skriva om, mina tankar? Så att folk tror att jag är dum i huvudet? Eller så jag köra denna stilen, go naked - Kära folket, jag tror jag har KOL och är gravid! Det där kändes inte bra det där heller. Men vad gör man inte, snart kommer bilder på mitt fett.

FINALLY! Idag klockan 15.00 till 20.00 var de sista timmarna jag sa "Hej! vilken vill ni ha?" och få svaret "Det spelar ingen roll, alla är väl lika.... TA DEN!" eller se gamlingarnas hungriga blickar och orden som dom dreglar ut ur munnen.. "Tror den jordgubben hörde till min liter höhö." Aldrig mer jordgubbsförsäljning för min del, fuck no! Vet inte hur mycket jag beklagade mig för Johan hur jobbigt det var. Sedan när jag kollat timmarna har han jobbat 90+ medan jag har jobbat 40.. Aldrig har jag trott att jag skulle vara den lata typen, dock handlar ju detta i och försig inte om lathet. Uttråkhet. Jag är en sprallig människa jag behöver ett spralligt jobb. Helst inget alls. En av de värsta sakerna är att jag inte tycker jordgubbar är gott längre. Så nu vet jag, man tröttnar på allt.

Jag har alltid varit bruden som alltid är med. Att jag kunde förändras så mycket som jag gjort är helt sinnes-sjukt. Men må min lever tacka mig! Förr var jag ute och drack både fredag och lördag varje vecka. Nu sitte jag hemma på helgerna och äter chips med Blomman. Vad händer? Jag ska förändra mig och sluta med dessa jävla toffel-fasoner. Ett steg framåt är att jag nu ska på "soft-fest" med Hanna fastän jag är sjuk och sikkkt dåligt. Det var ju den stilen jag körde med förr, inget alls kunde stoppa mig från att dra ut. Härligt, härligt! Jag ska starta upp krig mot min lever igen. (Peppar, peppar ta i trä love you egentligen levahh.) Orkar inte skriva mer, beatles to the top again! Kössssssss

BE COOL
Kebabtallrik, pizza, thaifood, naturchips med tacodipp gjorde denna kropp
BE FAT

Sådär nu är det söndag och Arvikafestivalen är avklarad. I torsdags drog jag och Alex ner. Fördjävlig dag. Men senare började festen dras igång. Ett minus var att jag såg inte något av banden som jag kom dit för att se, förutom Håkan då förstås. Min vapendragare under festivalen var ingen mindre än Emil Skoog. Ska jag vara helt ärlig är den människan nog den skönaste jag vet. Vad man än vill att han ska göra, gör han. Så med han kan man inte ha tråkigt. Men om jag ska vara ärlig har jag också insett att jag verkligen inte är en festival-människa. Så fort jag kom in på campingen så kom lukten av spy, kiss, bajs och allt möjligt över mig. Aldrig. Aldrig att jag klarar det här tänkte jag. Redan nästa dag stod vi i kö till duschen. Efter några timmar var man lika äcklig igen. Senare på kvällen skålade vi för folket som hade klarat alla dagar sedan hylla jag nog varje person som var 20+. Dom fick bort min livsångest lite. Om 5 år kan jag fortfarande dra till Arvika utan någon som helst skam i kroppen.

Fråga Niclas vad han tyckte jag skulle skriva om i min blogg... "Skriv om Rickard hur mycket du älskar han och hur mycket du vill va nära han". Can he be more gay? Faktum är att jag orkar inte va en sån brud som fyller min blogg med massa kärleksbevis och blabla.. hur ointressant som helst ju.. Som det är typ.. Och ja... jag tycker det är tufft att blanda in en engelsk mening då och då i min blogg. Fett tufft. Men då måste man ha dom rätta orden.. och det har ju jag så! Förresten har jag fått min säng jag och Rickard har provat den. Motsatsen till en helt underbar natt hade jag. Okej. Jag hatar folk som andas högt, som snarkar, som rör sig, som är för varma, som smaskar eller bara gör irriterande ljud. Så känner jag samtidigt som jag inte kan sova själv, så Rickard får vänja sig att bli slagen på och jag får vara beredd på sömnbristen. Känns underbart!
I natt kommer jag heller inte få mycket sömn, denna natt kommer gå ut på att jag ska övertala Hanna att hänka till arvika. Ska ringa och tracka henne henne varannan minut snart. Jag är en bitch.

(Ja detta inlägg grundades på rastlöshet.)

The happening var nog sämre än vad jag hade hoppats på, men ändå gillade jag den på något sätt. Shyamalan har ett sätt att göra övernaturliga saker logiska och det är då man blir räddast. Och det är ju det som är själva grejen med rysare, thrillers - att man ska bli rädd. Så på en front lyckades han. Kan fan inte komma på anledingar till att jag inte tyckte filmen var bra. Jag tyckte hälften av skådespelarna var B sen var allt ganska självklart.
Men trots all dålig kritit Shyamalan får tycker jag vi ska uppskatta hans filmer. Dom är ju bra egentligen...............