00:17

Det där med kasta äpplen i inlägget under. Det var såhär att vi hade en grej med att kasta äpplen, det var vår grej. Egentligen förstår jag inte riktigt varför jag och Rebecca ringde våra boys varje helg och sa fnittrigt 'Ska vi sova i Nickes husvagn och sen kasta äpplen?'. Jag menar det var ju samma jävla visa varje gång.

Det gick ungefär till såhär - Jag och Rebecca kastade aldrig några äpplen för vi var för jävla fega. Ändå fick vi så jävla mycket adrenalin i oss när dom andra kastade, men inte tillräckligt mycket för att bli snabbare än dom. Dom kastade sedan började alla springa. POFF sa det så var alla killar borta samtidigt som jag och Rebecca hade kommit kanske 10 meter från det drabbade huset.

Vi alla tappade bort varandra och jag och Rebecca gick runt där på kvarteret livrädda. Rebecca hade alltid en speciell plan som gick ut på att vi skulle gå lugnt och stilla istället för att springa för då skulle ingen misstänka oss. Ni hör ju hur det låter? Varför var vi ens med? Vi var som partybromsar på fest. Men ändå kan jag inte låta bli att längta tillbaka till den meningslösa tiden!

Jag ska erkänna det här.. här och nu. Ni vet, ibland händer det faktiskt fortfarande att någon av oss drar iväg ett sms 'Ut och busa?' så drar vi ut, pratar minnen och gör Skoghall osäkert!