Horton hears a who

Igår såg jag Horton hears a who.. den heter något sånt. Det är faktiskt den första tecknade filmen som har gett mig en riktig tankeställare. För visst är det logiskt att våran jord kan vara lika stor som ett sandkorn i något utanförs ögon? Efter som universum är oändligt borde vi vara minimalt. Vi är minimalt. Och om man tänker just såhär som jag gör, får man inte då känslan att man är väldigt, väldigt oskyddad? Vi är minimala människor på en minimal planet och vad som helst kan hända.