Varför ingår det i kvinnas natur att det börjar klia i fingrarna när man har bråkat med någon? Man vill ringa upp, gud vad man vill ringa upp. Händerna börjar dras automatiskt mot mobilen, man börja pilla på den gå genom kontaktlistan, stanna upp på JUST den personens nummer. Nu trycker jag. Nu ringer jag.
NEJ för det gör jag inte. Ingen klining i fingrarna ska få mig att ringa någon som just har sagt att hans liv inte angår mig längre. Nu är jag ensam - men stark.
Fast Charlotte är här, så SÅ jävla ensam är jag inte. Vi ska plugga naturkunskap som dårar. Vi har hållt på med detta arbete rätt länge nu så det var lite kul förut när vi skulle skriva vår inledning:
När man var liten och såg ett vindkraftverk såg man en fin prydnad. Man hade ingen aning om vad det var och när man frågade fick man svaret "Det är ett vindkraftverk, gumman". Man blev inte så mycket klokare efter det svaret, man hade fortfarande ingen aning vad det var. "Vindkraftverk" var bara ett namn till de vackra prydnaderna. Men nu vet vi hur de vackra prydnaderna fungerar.
När vi skulle skriva hur vindkraftverk fungerade kolla vid på varandra och ryckte på axlarna.
- Fan, jag har ingen aning har du?
- Neee?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar