Hur man känner sig när ens ex har slängt ens tandborste.

Även fall det kanske inte riktigt låg till så.

Jag gick in till Rickards toalett och skulle borsta mina tänder, till min stora förvåning ser jag att min gula jordan inte finns där i glaset som den brukar. "Va fa..." hinner jag tänka innan vad jag förstår vad som har hänt. Rickard Blomquist har slängt min tandborste.
- Är jag historia i ditt liv nu eller? sa jag inte.
Jag fick konstiga tankar som att han försökte mörda mig psykiskt. Att snart skulle han bete sig som om jag inte ens existerade. Att jag tillslut skulle känna mig som ingenting. Jag menar, han är ju en av dom få människorna som får mig att känna mig betydelsefull. Om han skulle radera mig från sitt liv, vad skulle jag vara då? Vem skulle jag vara då? Men jag drog som vanligt förhastade slutsatser, Rickard hade tagit med tandborsten till ett LAN han hade varit på. I och för sig är "ta med den på lan" detsamma som att slänga den. Jag menar, trodde han helt ärligt att jag skulle använda den sen? Att jag skulle borsta tänderna med samma tandborste som en svettig, smutsig, lanare med snus och pizzarester mellan tänderna. Men det är konstigt det där, hur psykad man kan bli av en tandborste.