Jag har alltid hat-gillat utvecklingssamtal. När det närmar sig hatar jag det, hatar rädslan över att få höra att allt är dåligt. Sedan kommer man dit, man har ingen aning om vart man ska kolla. Vart fan ska man kolla? Man fumlar med blickan fram och tillbaka, på mamma, på läraren ner i händerna. Man sitter och pillar med någonting för att få tiden att gå. Sen är det slut, då gillar man det. Man kan pusta ut. Allt var okej. Nu behöver man inte slösa sin tid på utvecklingssamtal på länge.
Jag tänker tillbaka på gamla utvecklingssamtal jag haft, jag minns ett speciellt. Jag hade en Ulf som mentor och han sa till min mamma:
Det finns tre olika typer av människor, sådana som glömmer, sådana som är noggranna och sen finns det Agnes.
Jag kan inte låta bli att relatera detta till när min innebandytränare Tommy Fabri sa:
Det finns damp sen finns det Agnes.
Jag måste vara someting something alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar