Idag kommer Ellen. Fan vad jag har saknat henne. Vi är sådana kompisar som bråkar om allt men ändå står varandra så jävla nära. Vi bråkar nog för vi är så lika, eller för att vi är så olika? Egentligen bråkar vi aldrig längre, vi är ju vuxna nu. Nästan. Nu bråkar jag mer med den som bråkar med henne. Vi håller varandras ryggar. En till sak med oss är att vi är riktigt jävla roliga tillsammans, enligt oss själva. Enligt andra blir vi bara jobbiga, ni har fan ingen humor! Det är skönt att ha alla minnen med dig, vi har gått igenom mycket tillsammans. Vi har förlorat en vän, bråkat och trott att vi aldrig skulle bli sams, gråtit tills vi trodde att tårarna aldrig skulle sluta, skrattat högst och längst och det finns så mycket mer. Släpper dig aldrig.
Lite gay att jag skrev denna text till "Jeff Buckley - Halleluja".
Ja, jag kan vara gay...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar