"If it doesn't start with you, it dies with you.”
- Julian Casablancas

30 november

Okej bland top 10 mest irriterande saker (så irriterande saker som man kan bli kapabel till att göra vad som helst.....) ligger nog bebisar som inte håller käft när man ska sova jävligt långt upp.

Här är jag bakfull och mätt och ska försöka sova så sitter det en jävla bebis där ute och pratar och pratar och pratar OCH ingen jävel förstår vad den säger. Inte råga på att den stör mig när jag sover, när jag ska gå ut och ge den mordblicken ser jag att den sitter och dreglar på mina lussebullar. FYFAN. Varför kan man inte födas utan mun och låta den komma fram senare när folk förstår vad man säger.

Jag kallade bebisen "den" med mening. Föremål som inte kan snacka än är inte värda att kallas "han" eller "hon".

30 november

Idag vaknade jag upp med ett rivmärke på bröstet.
Vem är det som kommer och river mig om nätterna?

29 november

Idag vaknade jag upp såhär.

Förändringar sker

När Ellen är i stan äter man snabbmakaroner med ost-sås till frukost.

Nostalgi

Den här är jag och Ellen. Jag och Ellen är den här.

Bögbarn

Mamma visade mig vad hon hade köpt till min syserson.
Hon tog fram en guldfärgad förpackning med änglaljus i.
TILL EN FUCKING 7:ÅRING?!?!??!?!?!???

Konstiga saker jag gjort/brukar göra

Jag har aldrig tänkt mig själv som konstig, men när jag tänker efter på saker så är jag nog det. Lite.
- När jag tittade på Sagan om ringen en gång (den filmen då alla tror att Aragon är död så kommer han genom två portar i slow-motion och är ascool). Just den scenen blev jag så exalterad så jag drog upp tröjan och visade brösten för tvn. För Aragon. Rickard som satt bakom mig tyckte det var LITE konstigt..

- När jag träffar Ellen leker jag utvecklingsstörd 70 % av tiden.

- När jag pratar med Ellen får jag alltid en speciell röst, just den rösten som vi jämt använder när vi ska spela in oseriösa filmer. Ingen av oss tänker nog riktigt på att vi får den rösten, det är inte kul. Bara konstigt.

- Jag har börjat säga "Luktar du bajs?" till mina kompisar minst 10 gånger per dag. Första gången var det kul. Nu när det inte är kul längre kan jag inte sluta säga det.

- Ibland börjar jag skratta högt åt saker som hänt för länge sedan. Som till exempel när jag och Alex gjorde en film i huvudet som handlade om att Charlotte skulle springa efter bussen, ramla PÅ huvudet och sedan STUDSA. Två veckor efter vi hade skämtat om det började jag skratta åt det på en mattelektion.

- När jag är full har jag dragit massa rasistiska skämt till någon som är utlänning eller sagt saker som -"TJA ABDULA" -Va, nej jag heter Marcus -"NEJ du heter ABDULA"

Jag skäms faktiskt för att skriva mer. Men.

Låt mig bli man.

Varför ingår det i kvinnas natur att det börjar klia i fingrarna när man har bråkat med någon? Man vill ringa upp, gud vad man vill ringa upp. Händerna börjar dras automatiskt mot mobilen, man börja pilla på den gå genom kontaktlistan, stanna upp på JUST den personens nummer. Nu trycker jag. Nu ringer jag.

NEJ för det gör jag inte. Ingen klining i fingrarna ska få mig att ringa någon som just har sagt att hans liv inte angår mig längre. Nu är jag ensam - men stark.

Fast Charlotte är här, så SÅ jävla ensam är jag inte. Vi ska plugga naturkunskap som dårar. Vi har hållt på med detta arbete rätt länge nu så det var lite kul förut när vi skulle skriva vår inledning:
När man var liten och såg ett vindkraftverk såg man en fin prydnad. Man hade ingen aning om vad det var och när man frågade fick man svaret "Det är ett vindkraftverk, gumman". Man blev inte så mycket klokare efter det svaret, man hade fortfarande ingen aning vad det var. "Vindkraftverk" var bara ett namn till de vackra prydnaderna. Men nu vet vi hur de vackra prydnaderna fungerar.

När vi skulle skriva hur vindkraftverk fungerade kolla vid på varandra och ryckte på axlarna.
- Fan, jag har ingen aning har du?
- Neee?

27 november

Vet ni vad jag gjorde i 7:an? Jag la mig i i folks liv för att skapa lite drama.. berättade saker jag hört utan att tänka, utan att veta om det var riktigt sant och för att jag var omogen och inte förstod konsekvenserna.

Nu när det snart har gått 5 år har jag lärt mig lite. Mitt liv är mitt liv och andras liv är andras liv, förut trodde jag att andras liv var lite mitt liv. Att andras buisness var lite min buisness.

Jag insåg efter ett tag att jag fick inte ut något av att lägga mig i i andras problem, i andras saker. Är det inte det som är hela grejen, att man ska få ut något av sakerna man gör? Jag mådde inte direkt bra av att gå runt och berätta saker som skulle såra någon. Jag började tycka att om man inte var 100 % säker på någonting var det nog bäst att hålla tyst.

Så idag började jag fundera lite.. ni som fortfarande är så - Ni som går runt och säger saker om andra ni inte är säkra på - saker som ni vet kommer skapa problem, kanske som till och med kommer förstöra något bra eller saker som ni vet kommer göra en annan person väldigt ledsen, FYFAN vilket jävla tråkigt liv ni måste ha.

Idag blev jag ägd.

Jag hade en sur morgon idag. Så sa jag surt till Rickard när vi satt på bussen:
- Hoppas verkligen inte du glömde mackan på byrån i hallen. Hoppas fan verkligen inte det. (Vilket jag visste han hade gjort.)
- Eh eh.. jo... den kanske till och med ligger på golvet....
- Va???? Fyfan vilken idiot du är, mamma och Björn kommer bli galna. Fan.. fan
Så höll jag på att prata om hur jag skulle ta på mig skulden och hur jävla schysst jag var för det och att han var så dålig och klantig. När jag öppnar dörren ser jag mackan, brevid hans macka ligger min macka OCH mitt juiceglas. Fan. Jag skämdes verkligen.

Ja. Ja.

Nu har jag någon som kommer hit med en whopper pinata.
Har ni någon som åker långt för att ge er den mat ni vill ha?
Trodde väl inte det.

Ur WERLMANDS TIDNINGEN

"Det var trångt, trångt i Mitticitygallerian i Karlstad när Loulou Lamottes och de andra utröstade idolartiserna kom på besök i lördags"
Hahahahahah förlåt men hahahahahhahahahaha. Att dom skriver "trångt, trångt" och sedan nämner Loulous namn är ju så skönt!!

25 november

Rickard läste mitt debattinlägg igår, "Vem ger staten makt att döda?" heter det. Han tyckte det var mer intressant än hela min blogg. Då blev jag lite stött, har jag inte skrivit något vettigt alls här? Så tänkte jag att förmodligen har jag inte det. Men jag bryr mig inte. Jag är inte vettig.

24 november

Nu såhär efter bion:
Jag vill ha en vampyrkille.
FAN VAD HOT!

24 november

Fan vad glad jag är. Idag ska jag på bio - Twilight.
Fan vad jag gillar bio.

Jävla Agnes

Fan vad jag vill att Matte B ska vara en människa. Då skulle jag slå den människan och berätta hur mycket den plågar mig. Det rör inte riktigt ämnet Matte B att jag hatar och slår det. Det bryr sig inte riktigt. Det irriterar mig att det inte plågas tillbaka. Det är ju så det ska vara, det/den som plågar mig ska plågas tillbaka. Men fan. Fan. Men vad ska man säga, det finns ju för min skull. Jag behöver ju det, om 20 år ska jag titta tillbaka och uppskatta Matte B.

Hoppas ni kan avgöra vad som är ironi och inte.

23 november

Att jag inte skulle vara rolig och glad fören efter v. 50 var fel. Så fel. Jag antar att jag inte kan hålla mig från det. Det bara kommer. Jag kände att varför ska jag gå runt och vara deppig och tråkig för att skolan fuckar upp mig? Jag har tänkt om nu. Den är inget hot för mig. Den ska inte förändra mig, den ska inte ta bort min gnista och mina underbara skämt som kommer några gånger i veckan.

Som igår när Rebecca och Erika kom fram till mig:

Dom: Vet du Agnes, vi har gjort "dagens gärning" idag. Vi såg en tjej som stod och grät tvärs över gatan så sprang vi fram till henne och frågade vad det var. Då berätta hon att hon hade nyss fått reda på att hennes bästa kompis hade legat med hennes pojkvän. Så då stod vi och trösta henne och gav henne vårt nummer så sa vi att hon skulle ringa om det var något.

Jag: Haha fan va kul det skulle vara om ni gav henne det där dissnumret!!!!

Dissnumret: När man ringer det numret säger en röst ungefär "Den som har gett dig det här numret har dissat dig. Du har blivit dissad, den här låten är till dig" så spelas Akon - Lonely.

23 november

- Gör det ont frågade jag.
- Nej svarade du. Det gör inte ont.

Det jag egentligen ville säga var hur mycket jag skulle sakna dig.

22 november

Idag ska jag party all night. Så att säga.