You talk way to much

Ni vet när man står och väntar på bussen och endast är två stycken och den ene är en väldigt pratglad farbror. Nu menar jag ingen läskig peddofarbror, utan helt enkelt bara en trevlig och pratglad herre. Och han börjar prata med en. Vissa tycker det är jätte jobbigt. Jag själv tycker inte alls det är jobbigt, kul med någon som intresserar sig vilken skola och linje man går på. Kul men någon som inte pratar om sig själv utan berättar om vilka byggnader som varit gamla skolor och liknande. Vändningen för mig är när man kommer in i bussen. Det är då man känner sig obekväm om denna farbror eller tant sätter sig bredvid en för att fortsätta att prata. Även fall denne har mycket att prata om vet man att på vägen hem till Hammarö så kommer samtalsämnen ta slut och en pinsam tystnad kommer uppstå. Vilket ungefär är det värsta som finns. Jag hatar att prata på buss, min grej är att sätta på mp3n på hög volym så inget annat hörs. Jag sätter på någon cool låt och tänker ut fuckyou-tal jag ska hålla för speciella personer. Ni vet sådana personer man vill träffa på krogen - just för man vill hålla ett fuckyou-tal till dem. Så sätt er inte bredvid mig på bussen. Ointressantaste inlägget jag har skrivit.