!!!

Jag har alltid trött på ödet. Tänk er att du och en kompis sitter vid en dator, ni har inte ett skit att göra. Ni vill göra något spontant, som ni liksom inte brukar. Den första idén du får i huvudet är att se på film med en speciell kille, som du inte känner så värst bra men som verkar schysst. Du säger då det första du tänkte på och din kompis går med på den idén. Nu sitter du här och har snart varit tillsammans med denna killen i snart 2 år. Är inte det ödet?