Fredagskvällen börjar närma sig. Förfesten står utanför dörren. Nu jävlar. Ikväll då jävlar! Gänget kommer en efter en och vi börjar spela gamla klassiker, helst Queen låtar. Då och då slinker Marcus Krunegård - Jag är en vampyr in, likaså någon av Håkan Hellströms låtar. Nu är det förfest. Vi dricker oss fulla och laddar inför kvällen, drar bort stolar och fixar ett dansgolv. Det är trångt, men det går. Vi ringer på skjuss för vi orkar inte åka buss. Det är jobbigt nu för tiden, nu när skjuss är så lätt att fixa.
Påvägen in till stan sjunger vi låtar och är odrägliga. Vi kommer in till stan och funderar. Vart ska vi gå nu då? Score eller Coffee house? Hemmafester har vi för ett tag sedan lämnat bakom oss, 93 och 92er har tagit över dem.
Vi väljer score för det är tydligen the place to be just nu. Tagget går ner och vi sätter oss och snackar hela kvällen. Det finns DJ men inget dansgolv, så man hör mindre än hälften av vad alla säger. Man beställer dricka efter dricka för inte fan kan man sitta här tomhänt. Man blir överdriver full för all dricka man känt att man måste köpa, annars är det ju som att sitta på en resturang utan att käka. Studiebidraget går på en kväll och man vaknar upp nästa dag och har inte ens råd till pizza. Känns så jävla kul att vara 18.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar