rebecca eriksson

Imorgon ska jag vara med min bästaste vän i hela världen. Henne jag vet allt om, som vet allt om mig. Hennes mobilnummer kommer jag ihåg som mitt födelsedatum, hennes födelsedatum kan jag flytande. Hon är bäst. Det är hon som får mig att inse att det inte bara finns ego. Hon bryr sig, alltid. Alltid. Utan henne hade jag tappat hoppet helt och hållet. Hoppet som man aldrig får tappa, hoppet som är det sista man förlorar. Nu tänkte jag att ni skulle få lära känna henne lite, så ni får lite vetskap om den bästa människan jag känner. Hon är den människan jag är stoltast över att ha, förutom att hon är modellsnygg är hon helt genom-jävla snäll. Och rolig... hur rolig som helst. Jag kan skratta i evigheter med henne. Och förutom allt de där är hon bäst i innebandy, grymt bra i fotboll. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om hon var kung i typ.. squash eller något. Och sen är hon klok också, man kan alltid lita på henne. Hon har ett minne som inte är att leka med, det är henne som man ska ta med sig till Stockholm, eller varför inte Irak eller något annat typ.. land. Hon hittar, hon minns. Det är bra. En sak till är bra också, hon snarkar inte när hon sover, hon andas inte högt, hon rör sig inte för mycket, honär inte för varm att sova med sånt som jag är så jävla petig med. Hon stör sig på när folk smaskar, det gör jag med. Alltså är hon förmodligen den enda kompis jag kan äta med utan att bli irriterad. Jag är oerhört jävla glad att ha henne och det är antagligen anledning till att jag skriver det här. För jag är så jävla glad att vi började hålla hand till mörmogård i sexårsgruppen. Och jag är så jävla glad att hon blev kär i min bror så hon lekte med mig för att få träffa han. Även om hon hade sina skumma ideér om att hon skulle ha smält smör på knäckemackan.. Och sen är jag jäääävligt glad att jag tog mod och ringde henne och fråga om hon skulle med på klassfotbollsdisco. Det är nog det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Min bästa vän.