fredag 25 januari 2008
25 januari
Han gick förbi mig. Kanske ett igenkännande. Kanske inte. Ändå har jag sett han förlora en människa. En vän. Jag har sett sorg i hans ögon. Jag har sett han sitta med bland annat min bror och andra närstående. Med de drabbade. Med de som saknade mest. Jag log mot han då. När han var som ledsnast, när han var i chocktillstånd log jag. Åtta år gammal. Jag förstod inte. Jag förstod ingenting. Joakim. Det är konstigt när någon man sett i ett sånt tillstånd går förbi. För man undrar "hur mår han nu"? Har han gjort som min bror? Förträngt. Håller han det om hjärtat som en tung sten? Jag gick in och lyssnade på "that's me in the corner" och grät. Åtta år gammal. Dom var borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar